vi skulle skriva en berättelse. vi skulle vara extra noga med att skriva om känslor
trodde det aldrig skulle hända mig
Jag gick mot kanten. Det var kanten av taket. Under mig åkte bilar och ingen visste om vad som snart skulle hända. Jag kände en tår som rann ned för min kind och jag knöt ihop mina händer.
– Varför ljög du för mig, viskade jag med hackig röst. För en vecka sedan hade vi varit det lyckligaste paret på denna jord. Jag hade kunnat lita på dig att när jag åkte på semester skulle du vara trogen. Jag litade på dig.
Jag kände att kroppen började skaka. Det jag hade sett när jag hade kommit hem hade varit sant. Jag hade sätt dig vara med en annan tjej. En mycket sötare tjej, som var min kompis! Du hade kysst henne! Jag som hade gett dig hela mitt liv och berättat alla mina hemligheter. Jag visste aldrig att jag skulle ha varit så arg som då. Jag hade gått rakt fram till dig och skrikigt:
– Jag trodde jag var den du ville tillbringa resten av ditt liv med.
Han hade bara kollat på mig. sedan hade han svängt om och gått med min kompis. Jag hade stannat kvar en stund. Jag kunde inte förstå vad som hade hänt. Jag hade förlorat prinsen. Personen jag älskade mest av alla. Utom honom är inte mitt liv värt något.
Därför står jag här nu. Om jag inte har honom kan jag lika bra gå och dö. Jag kollade ner för kanten och såg människor gå där nere. Foten tog ett steg närmare. Jag stängde ögonen och hoppade.
Minnen började komma tillbaka i mitt huvud. Minnen med honom och min kompis. Minnena var det bästa som hade hänt med dem.
Jag satt på en bänk och grät. Jag var bara fem år gammal. Det var sent på kvällen och jag grät för att jag inte hade någon vän. Ingen jag kunde lita på. Ilska och sorg blandade sig inom mig. Jag kunde höra att löven prasslade. Mitt huvud hade svängt om sig och jag såg en tjej stå där. Inte visste jag då att hon skulle bli min bästa vän som jag skulle ha. Hon hade satt ner dig på bänken bredvid mig.
– Mår du bra? hade hon frågat med ett leende på läpparna.
Jag log tillbaka. Vi började prata och det visade att vi hade mycket gemensamt.
Jag kom tillbaka till verkligheten. Jag bet ihop mina kindtänder. Jag ville ha tillbaka den vännen, hon som hade lovat att vi skulle vara vänner för alltid. Men jag visste att fast jag inte skulle ha hoppat ner för taket skulle jag inte ha fått henne tillbaka. Jag skulle aldrig ha kunnat lita på henne.
Eller när jag träffade min ”kille”. Det hade varit första skoldagen. Vi gick på samma klass. Den enda jag kände var min bästis. Men sen skulle hon gå och bli sjuk första skoldagen. Du hade sett mig sitta helt ensam och vänta på att timmen skulle börja. Alla andra stod och pratade, men du hade gått fram till mig och suttit ner bredvid mig. Jag hade kollat på dig. Jag var förvånad att någon hade kommit och suttit bredvid mig. Du var rätt så söt. Efter den dagen hade vi börjat tillbringa mera tid tillsammans. När vi blev ihop hade vi lovat att aldrig vara otrogna. Eller i alla fall lovade jag det.
När jag började tänka på alla minnen log jag.
– kanske mitt liv är över nu men i alla fall hade jag det bra tills jag kom hem från semestern, sa jag tyst. Visst att förlora sin pojkvän är inget roligt. Inte heller att förlora sin kompis. Men om detta är vad som ska hända mig i mitt liv så ska det hända. Jag kollade ner på marken. Människorna hade igen aning ännu om vad som skulle hända om fem minuter.
Ett sista minne kom i mitt huvud. Det var ett lyckligt minne med er båda. Vi hade varit hemma hos mig. Vi skrattade alla tre. Jag hade gått och hämtat mera popcorn. När jag hade kommit tillbaka hade ni två tagit och fyllt en hink med vatten och hällt den över mig. Jag hade blivit rafsande arg, tappat popcornen och börjat jaga er runt hela huset. Fast jag kanske såg arg ut på utsidan var jag riktigt lycklig inom mig.
Jag kollade ner på folk massorna. De hade nu förstått vad som skulle hända. Men det var för sent. Jag skulle dö och det var det. Inget kunde stoppa mig. Jag stängde ögonen och väntade på att dö.
Jag vaknade. Det hade allt bara varit en dröm och jag var ännu på semestern. Jag steg upp och började letta efter min telefon. Jag satte ner mig på min säng. En signal, två signaler och till slut svarade du.
vad tycks? det kommer inte komma en fortsättning.
No comments:
Post a Comment