Spring

Is on its way ❤

Snögumman

På väg till cup nummer två :)

Nff och snögumman

Är på väg nu och kolla när vårt lag spelar i nff cupen ska sedan åka till islands torget och åka sedan och spela i snögumman :DD

Jag hade glömmer varför jag älskade fotboll men efter gårdagens tränings matcher så kom jag ihåg. Energin man får när man möter ett nytt lag. Känslan när man fintar förbi någon motståndar spelare! :)

I ❤soccer

Twitter

Skaffa twitter :) följ @mokja96

dagens bild

Let's do it

Let's cry together... ❤❤

Dagens bild

Glad alla ❤dag

Dagens look

Dagens bild

Vad ska ni göra den 14.2 2012??

Klippt

Klippte mitt hår igår :3

Dagens bild

Manga och animen k-on

Dagens bild

Vad blir dagens?

Why do it?

INSPIRATION

En 15 årig flicka håller hand med sin 1- årige son. Människor kallar henne för slampa, ingen vet att hon våldtogs vid 13 år. Folk ringer en annan kille och kallar honom fet. Ingen vet att han har en allvarlig sjukdom som orsakar honom att vara överviktig. Folk kallar en kvinna för skallig, men de vet inte att hon har cancer.

MOBBNING

Innan du lärt känna en person vet du aldrig vad han eller hon gått igenom i sitt liv. Du kan inte kolla på någon och kalla dem för något baserat på hur de ser ut eller vad de gör. Jag trodde länge att jag var den ända som hade haft det svårt i min barndom. Men efter att texten om min barndom blivit publicerad på bloggen så lärde jag mig hur många andra som har haft det svårt. Jag lärde mig att många vågar inte berätta det vidare. Dom tror dom lämnat det bakom sig. Men det kommer alltid vara kvar inom dem. För vi glömmer aldrig något. Vi försöker bara dölja att vi bryr oss.
Alla som utsätts för någon sorts mobbning påverkas av det vare sig man vill eller inte. Mitt liv påverkades ju dramatiskt för på grund av det hade jag inga vänner. Jag tänker ofta tillbaka och funderar varför jag inte sa emot dem som mobbade mig. Lärare har diskussioner med elever om hur viktigt det är att man säger emot mobbning. Men jag kan säga som ett offer att det är lättare sagt en gjort. Man vill säga men vågar inte. Man får höra sådana hemska saker att man blir rädd och orolig. Man glömmer allt man lärt sig. Dom som inte är med i mobbningen utan bara ser på, borde gå och säga åt en lärare eller annan vuxen, igen det är lättare sagt en gjort.


Alla kan växa iväg från mobbningen som hänt. Allt ni behöver göra är att acceptera det. Ni blev mobbade men ni är det inte mera. Det som för en del hjälper är att tala med någon som ni kanske inte ens känner, en psykolog. Detta fungerar inte på mig eftersom jag inte tycker om att kolla på någon och öppet berätta om det som hänt. Därför skriver jag ner det. Man behöver inte publicera det men det kan hjälpa. Det kan göra att man får en känsla av att mobbarna nu får höra din sida av historian. Dom har sin och du har din.


Jag vet inte vad men något har hänt åt min syster. Hon har inte berättat åt mig vad det är. Hon har inte berättat åt någon. Det känns illa att som hennes syster litar hon inte ens så mycket på mig att hon kan berätta det. Varje gång vi kommer in på den diskussionen försöker hon gömma alla frågor om sin barndom. Jag ser hur lider och sorgen blir större och större varje dag.


Jag träffade en av dem som mobbade mig förra året på påsken på mitt konfirmations läger. I början var jag orolig när vi var i samma rum. Kom han ihåg vad han hade gjort mot mig? På mitt läger var vi två grupper. Jag var i den ena och han var i den andra. Så vi var inte så mycket tillsammans förutom när vi var båda grupperna tillsammans. Men nej, jag tror inte han kommer ihåg vad han gjort mot mig. Jag talade aldrig om det för honom på hela lägret. Jag ville inte. Jag var inte redo. Men nu undrar jag om jag borde skicka alla dessa texter åt honom och en annan kille så dom kanske skulle se sanningen. Dom är mobbare. En mobbare tror att dom inte har gjort något fel. Dom förstår inte vad dom kan göra. Genom några ord kan dom skapa helvetet för en annan människa.


Kom med mig och tillsammans kan vi visa världen att fast vi blivit mobbade kan vi leva som andra. Du är svag ensam men tillsammans kan du och jag ändra världen. Låt oss visa andra att vi är starka människor som står för våra liv.

Prao

fick en prao plats för vecka 19 i sf bokhandeln i gamla stan ska bara hitta en till vecka 18 och jag är nöjd :D

Dagens bild

Baka…

Runebergs tårtor :D har inte glömmer dem :3

Bakar

Bara för att man bor i Sverige kan man baka :)
Vad tror ni jag bakar?

Dagens bil

Ao no exorcist

Historian...

Sammanfattning

Jag ska berätta en sann historia. Det här är första gången denna historia blir ner skriven så här. Denna historia har givits ut små delar men aldrig har ingen fått veta hela historian. Men jag är trött på att hålla den inom mig och inte kunna berätta den vidare så här är historian. Men vad har jag med denna att göra? Jo, jag spelar en roll i historian, en väldigt viktig roll. Denna historia handlar om en tjejs barndom. När man läser den kan den verkar sorglig vilket den är. Men man måste kunna läsa mellan raderna för att förstå. Låt oss hoppa ungefär åtta år tillbaka i tiden och uppleva denna tjejens barndom. Bara så ni vet tjejen är inte 15 eller så hon är sju år gammal.

Årskurs 1

Sofia gick in i sin nya skola. Hon skulle detta året börja på 1:an. En ny skola med nya möjligheter. Kanske också nya vänner. Sofia är en ung tjej som har grå/gröna ögon och ljust brunt hår med en pannlugg som faller över hennes ögon. Människor i Finland är vanligt vis väldigt inåt riktade visar inte så mycket känslor och berättar inte hur de känner sig. Men Sofia är mera än dom flesta för hon är också rädd att göra fel. Som dagarna passerar och hon åker hem har hon ännu inte träffat den där personen som skulle vara hennes bästa vän. Hon som skulle alltid vara där för henne. Fånga henne om hon skulle falla. Alla i hennes klass kände någon från dagis som var deras ’‘BFF’’. Sofia kände sig utanför. Vad var fel på henne? Vad hade hon gjort? Eller vad hade hon inte gjort?
Jo, det hon inte kunde var att säga R. Hon kunde inte kalla på sina vänner. Hon står i korridoren och ropar på Sara. Men det blir inte Sara utan Sala. Killarna i hennes klass kommer då förbi och skrattar åt henne.
’’ Du kan inte säga R’’ och ’’ Vadå Sala, ingen heter så’’ säger dom. Sofia försöker att inte visa några känslor hon gräver en grop inom sig och gömmer känslorna där. Så fort Sofia kommer hem gör hon allt för att gömma känslorna så hennes föräldrar inte ska bli oroliga över henne. Eftersom hon inte har några vänner i skolan vill hon ha sina föräldrars uppmärksamhet. Hon gråter så högt att grannarna nästan kan höra henne.
Dagarna fortsätter och Sofia får inte den där vännen. Men en dag frågar hennes mamma något som hon aldrig kunde ana. ’‘Vill du börja spela fotboll?’’. Sofia hade alltid varit den i familjen som inte kunde något eftersom hon hade svårt att läsa och skriva. ’‘Fotboll’’, tänkte Sofia. Hennes mamma fråga för en i hennes klass pappa hade börjat ett tjej lag för deras ålder och behövde spelar. Han hade skickat ett e-mejl åt alla föräldrar på ettan i Sofias skola.
Sofia sa att hon skulle testa. Kanske den där vännen skulle finnas där. Eller kanske hon kunde få sina föräldrars uppmärksamhet via fotbollen. Jag kommer inte ihåg mera vad Sofias orsak var varför hon började spela fotboll men hon började.
Det fanns bara en dålig sak. Fotbollen gick på finska, vilket var en av Sofias svagheter. Hennes båda föräldrar talade finlandssvenska med henne och ingen talade finska med henne. Ibland talade hennes farmor men det hände sällan. Men hon testade på fotbollen. Sofia blev bättre och bättre på fotbollen och innan hon visste om det var det en del av hennes liv.
Killarna slutade inte reta Sofia. I skolan tog de hennes saker. Hon kom hem och gick på träningarna. Hon hade som sakt svårt att läsa och skriva och gick hos en special lärare som hette Anita. Anita var inte favorit läraren i skolan bland eleverna. Alltid när det blev svenska lektioner skulle Sofia och några andra elever, dom var alla killar, gå ner till Anitas rum och få extra hjälp.

Läraren Sofia hade som klasslärare på 1:an var en man. Vilket var väldigt ovanligt eftersom dom flesta  var kvinnor. Men han hade en svaghet. Han hade svårt att förstå att alla eleverna inte kunde läsa och skriva. Sofia har ett minne idag ett minne som lyser starkare än alla andra. Hon kommer springandes från trafikstaden med klassen. Dom har varit och plockat olika träds löv. Dem skulle dom måla till fina färgglada löv. Detta är ett fint minne. Dom som sagt inte så många av.
För er som kanske inte hängt med i handlingen och behöver hjälp att förstå, innan vi byter till det andra året, kan jag säga en sak åt. Sofia blev mobbad.

Årskurs 2

Den andra årskursen hände inte så mycket nytt. Sofia hade inga vänner. Fotbollen hade inte gett henne några nya vänner. Men det hade gett henne hennes föräldrars uppmärksamhet.
Sofias klass fick också en ny lärare för deras gamla lärare skulle plugga vidare som lärare. Deras nya lärare såg genast Sofia. Hon såg att Sofia inte hade vänner och tog kontakt med hennes föräldrar. Dom pratade och försökte hjälpa Sofia att få nya vänner. Men det hjälpte inte. Så länge Sofia inte kunde säga R skulle hon bli retad. Men en dag hände det hon aldrig skulle tro att kunde hända.
Hennes föräldrar hade talat med hennes lärare och kommit fram till det som var det bästa beslutet. Hon skulle gå om 2:an. Hon skulle nästa år börja i en nya klass men nya människor. Sofia lämnade den gamla klassen men hon lämnade inte fotbollen.
Jag vet inte om Sofia gick om klassen för att hon hade svårt att läsa och skriva eller för att hon inte hade vänner. Alla sa till Sofia att det var för att hon hade svårt att läsa och skriva och skulle inte hänga med de andra. Men det finns en teori jag tror jag kan vara orsaken till att Sofia gick om klassen. Att hon inte kunde läsa och skriva kunde påverka hennes föräldrar och lärares beslut. Men det som var högst var att hon antagligen inte skulle klara av att gå på denna klassen till 6:an.

Vad orsaken än var är det inte viktigt mera. Vad man ska koncentrera sig på är inte på det mindre viktiga utan på sammanfattningen. Sofias liv förändrades dramatiskt på grund av mobbning. Hon fick dåligt själv förtroende och vågade inte vara sig själv. Killarna som mobbade henne tog iväg all hennes kärlek. På grund av dem lärde hon sig inte hur hon skulle göra för att få en vän. Så när hon började på 2:an gjorde hon sitt bästa för att bli en ny person. Hon skulle inte var den där blyga tjejen mera. Hon ville bli en ny person. Och det blev hon. I den nya klassen fick hon nya vänner. Någon hon kunde kalla vänner som skulle fånga henne om hon skulle falla. Någon som brydde sig om henne.

Sofia lever än idag i en liten ensamhet. En ensamhet hon antagligen kommer alltid leva i. Men vem bryr sig? Sofia är lycklig idag och bryr sig om sin barndom. Det är orsaken till att hon är här. Hon är den hon är och hon är lycklig över det. Vänskaps kärlek har kommit in i hennes hjärta men inte kärlek från en kille. Hon har haft en pojkvän fast hon inte kallar honom som en pojkvän. Hon vågar nämligen inte killar komma in i sitt hjärta. Hon faller för killar men egentligen bara för deras utseende.
ps. om ni inte förstod vem jag var i historian kan jag meddela det. Jag är Sofia.

Dom säger att man inte ska leva i det förflutna 
För det är en del av livet som har förmultna        
Men jag fortsätter drömma                                    
För jag kommer aldrig glömma                             
Dom har gjort mig till den jag är                           
Och är orsaken till att jag är här...<3                    

Jag ser på barnen 
Dom ropar och skrattar
Jag önskar att
När jag varit så liten
skulle jag upplevt samma glädje
 Men den tiden är förbi
och kommer aldrig mera tillbaka...<3

ska sluta gömma mig!

i nästa inlägg jag skriver kommer historian! Det var mina vänner som är nära till mig som lyckades övertala mig om att skriva den! Jag hoppas ni kommer förstå vad det handlar om. Som sakt jag tänker inte skriva något i det inlägget förutom historian. Bara på grund av detta vill jag inte att ni ska börja tycka synd om mig, okej?
kopiera inte texten och säg den är er. Det är stöld. Jag spenderade timmar med att skriva den och vill inte slänga bort det!!

Måste få ut det

Kommer någon dag här snart skriva en text till bloggen. Jag kommer behöva allt ert stöd för att jag ska kunna publicera den. Det är bara en min vän som läst den. Den är väldigt personlig och jag är rädd att folk ska bli påvärkade av den. MEn jag är samma männinska fortfarande.

Så om ni vill läsa den skriv en komentar om jag tycker jag fått tillräckligt stöd av er kommer den komma up!