Sista människan på jorden

DEL 1

Jag satte mig på bussen. Jag heter Yuuki Sama och är 15. Hela min familj har dött. Sanningen är att jag inte kommer ihåg något om dem. Jag bor ensam i ett hus och som alla andra barn går jag i skolan.
Jag steg upp och plingade att bussen skulle stanna och efter en stund stannade bussen. Jag steg ut ur bussen. Det kom också en man ut ur bussen. Jag gick mot en skog. Det var den snabbast vägen hem. Några människor stod lägre fram. Jag suckade och fortsatte gå. Några av männen stoppade mig.
-ursäkta, sa jag och försökte komma igenom. låt mig komma igenom.
-Nej, sa en av dem. du kommer med oss.
-Nej, sa jag.
-är du säker på att det är hon, sa en tjej och tog fram en kniv.
Jag försökte backa bort.
-Du kan ju testa, sa mannen. om det är hon har hon rött blod.
kvinnan nickade och skar ett sår på min arm. jag ville skrika till av smärta men jag gjorde inte det.
-Rött, sa kvinnan.
-Se nu jag sa det var hon, sa mannen.
-Vad är det med mig?! ropade jag.
-Enligt en legend ska en flicka gå idag denna väg just den tiden du gick här, sa kvinnan.
-Hon ska vara den enda människan kvar på denna jord, sa mannen. hon ska få människorna tillbaka på jorden och vi ska dö
-vad talar ni om? frågade jag. om jag är den enda människan kvar vad är ni då?
-Vampyrer, sa kvinnan
-Vam...pyr...er, sa jag sakta darrande.
Kvinnan gick närmare mig.
-enda sättet att döda dig är att dricka ditt blod, sa kvinnan.
-mitt b...l...o...d, sa jag
-Inte ännu, sa en man som kom gående mot oss.
Alla bugade. Utom jag.
- Ni kommer inte döda henne ännu, sa han och satte handen under min hacka. Hon kan komma till nytta.
vampyrerna steg upp och nickade. en av dem satte sin hand på min panna och jag somnade.