Historian...

Sammanfattning

Jag ska berätta en sann historia. Det här är första gången denna historia blir ner skriven så här. Denna historia har givits ut små delar men aldrig har ingen fått veta hela historian. Men jag är trött på att hålla den inom mig och inte kunna berätta den vidare så här är historian. Men vad har jag med denna att göra? Jo, jag spelar en roll i historian, en väldigt viktig roll. Denna historia handlar om en tjejs barndom. När man läser den kan den verkar sorglig vilket den är. Men man måste kunna läsa mellan raderna för att förstå. Låt oss hoppa ungefär åtta år tillbaka i tiden och uppleva denna tjejens barndom. Bara så ni vet tjejen är inte 15 eller så hon är sju år gammal.

Årskurs 1

Sofia gick in i sin nya skola. Hon skulle detta året börja på 1:an. En ny skola med nya möjligheter. Kanske också nya vänner. Sofia är en ung tjej som har grå/gröna ögon och ljust brunt hår med en pannlugg som faller över hennes ögon. Människor i Finland är vanligt vis väldigt inåt riktade visar inte så mycket känslor och berättar inte hur de känner sig. Men Sofia är mera än dom flesta för hon är också rädd att göra fel. Som dagarna passerar och hon åker hem har hon ännu inte träffat den där personen som skulle vara hennes bästa vän. Hon som skulle alltid vara där för henne. Fånga henne om hon skulle falla. Alla i hennes klass kände någon från dagis som var deras ’‘BFF’’. Sofia kände sig utanför. Vad var fel på henne? Vad hade hon gjort? Eller vad hade hon inte gjort?
Jo, det hon inte kunde var att säga R. Hon kunde inte kalla på sina vänner. Hon står i korridoren och ropar på Sara. Men det blir inte Sara utan Sala. Killarna i hennes klass kommer då förbi och skrattar åt henne.
’’ Du kan inte säga R’’ och ’’ Vadå Sala, ingen heter så’’ säger dom. Sofia försöker att inte visa några känslor hon gräver en grop inom sig och gömmer känslorna där. Så fort Sofia kommer hem gör hon allt för att gömma känslorna så hennes föräldrar inte ska bli oroliga över henne. Eftersom hon inte har några vänner i skolan vill hon ha sina föräldrars uppmärksamhet. Hon gråter så högt att grannarna nästan kan höra henne.
Dagarna fortsätter och Sofia får inte den där vännen. Men en dag frågar hennes mamma något som hon aldrig kunde ana. ’‘Vill du börja spela fotboll?’’. Sofia hade alltid varit den i familjen som inte kunde något eftersom hon hade svårt att läsa och skriva. ’‘Fotboll’’, tänkte Sofia. Hennes mamma fråga för en i hennes klass pappa hade börjat ett tjej lag för deras ålder och behövde spelar. Han hade skickat ett e-mejl åt alla föräldrar på ettan i Sofias skola.
Sofia sa att hon skulle testa. Kanske den där vännen skulle finnas där. Eller kanske hon kunde få sina föräldrars uppmärksamhet via fotbollen. Jag kommer inte ihåg mera vad Sofias orsak var varför hon började spela fotboll men hon började.
Det fanns bara en dålig sak. Fotbollen gick på finska, vilket var en av Sofias svagheter. Hennes båda föräldrar talade finlandssvenska med henne och ingen talade finska med henne. Ibland talade hennes farmor men det hände sällan. Men hon testade på fotbollen. Sofia blev bättre och bättre på fotbollen och innan hon visste om det var det en del av hennes liv.
Killarna slutade inte reta Sofia. I skolan tog de hennes saker. Hon kom hem och gick på träningarna. Hon hade som sakt svårt att läsa och skriva och gick hos en special lärare som hette Anita. Anita var inte favorit läraren i skolan bland eleverna. Alltid när det blev svenska lektioner skulle Sofia och några andra elever, dom var alla killar, gå ner till Anitas rum och få extra hjälp.

Läraren Sofia hade som klasslärare på 1:an var en man. Vilket var väldigt ovanligt eftersom dom flesta  var kvinnor. Men han hade en svaghet. Han hade svårt att förstå att alla eleverna inte kunde läsa och skriva. Sofia har ett minne idag ett minne som lyser starkare än alla andra. Hon kommer springandes från trafikstaden med klassen. Dom har varit och plockat olika träds löv. Dem skulle dom måla till fina färgglada löv. Detta är ett fint minne. Dom som sagt inte så många av.
För er som kanske inte hängt med i handlingen och behöver hjälp att förstå, innan vi byter till det andra året, kan jag säga en sak åt. Sofia blev mobbad.

Årskurs 2

Den andra årskursen hände inte så mycket nytt. Sofia hade inga vänner. Fotbollen hade inte gett henne några nya vänner. Men det hade gett henne hennes föräldrars uppmärksamhet.
Sofias klass fick också en ny lärare för deras gamla lärare skulle plugga vidare som lärare. Deras nya lärare såg genast Sofia. Hon såg att Sofia inte hade vänner och tog kontakt med hennes föräldrar. Dom pratade och försökte hjälpa Sofia att få nya vänner. Men det hjälpte inte. Så länge Sofia inte kunde säga R skulle hon bli retad. Men en dag hände det hon aldrig skulle tro att kunde hända.
Hennes föräldrar hade talat med hennes lärare och kommit fram till det som var det bästa beslutet. Hon skulle gå om 2:an. Hon skulle nästa år börja i en nya klass men nya människor. Sofia lämnade den gamla klassen men hon lämnade inte fotbollen.
Jag vet inte om Sofia gick om klassen för att hon hade svårt att läsa och skriva eller för att hon inte hade vänner. Alla sa till Sofia att det var för att hon hade svårt att läsa och skriva och skulle inte hänga med de andra. Men det finns en teori jag tror jag kan vara orsaken till att Sofia gick om klassen. Att hon inte kunde läsa och skriva kunde påverka hennes föräldrar och lärares beslut. Men det som var högst var att hon antagligen inte skulle klara av att gå på denna klassen till 6:an.

Vad orsaken än var är det inte viktigt mera. Vad man ska koncentrera sig på är inte på det mindre viktiga utan på sammanfattningen. Sofias liv förändrades dramatiskt på grund av mobbning. Hon fick dåligt själv förtroende och vågade inte vara sig själv. Killarna som mobbade henne tog iväg all hennes kärlek. På grund av dem lärde hon sig inte hur hon skulle göra för att få en vän. Så när hon började på 2:an gjorde hon sitt bästa för att bli en ny person. Hon skulle inte var den där blyga tjejen mera. Hon ville bli en ny person. Och det blev hon. I den nya klassen fick hon nya vänner. Någon hon kunde kalla vänner som skulle fånga henne om hon skulle falla. Någon som brydde sig om henne.

Sofia lever än idag i en liten ensamhet. En ensamhet hon antagligen kommer alltid leva i. Men vem bryr sig? Sofia är lycklig idag och bryr sig om sin barndom. Det är orsaken till att hon är här. Hon är den hon är och hon är lycklig över det. Vänskaps kärlek har kommit in i hennes hjärta men inte kärlek från en kille. Hon har haft en pojkvän fast hon inte kallar honom som en pojkvän. Hon vågar nämligen inte killar komma in i sitt hjärta. Hon faller för killar men egentligen bara för deras utseende.
ps. om ni inte förstod vem jag var i historian kan jag meddela det. Jag är Sofia.

Dom säger att man inte ska leva i det förflutna 
För det är en del av livet som har förmultna        
Men jag fortsätter drömma                                    
För jag kommer aldrig glömma                             
Dom har gjort mig till den jag är                           
Och är orsaken till att jag är här...<3                    

Jag ser på barnen 
Dom ropar och skrattar
Jag önskar att
När jag varit så liten
skulle jag upplevt samma glädje
 Men den tiden är förbi
och kommer aldrig mera tillbaka...<3